Content Specialist-c´est moi!
Hej på er därhemma, kära läsare! Tänkte klämma in ett längre inlägg, om Gud och Internet vill. Sitter för tillfället på mitt rum medan "mina" italienare och spanjorer äter middag. Lugn, det är absolut inget ovanligt att jag står med tandborsten i munnen medan de drar fram en väldoftande förrätt ur ugnen. Därefter vankas varmrätt och gärna en homemade pie till dessert. De är inte kloka. ;)
Ikväll är det sommarplågan Macarena som sjungs till maten, blandat med den italienska versionen av "min hatt, den har tre kaaaanter"...låter det som, iallafall. ;)
(Kom nu ihåg att med den här farten på Internet har detta inlägg med bilder tagit mig cirkus 2 timmar...)
Sötast är kanske Chiara, som med sin italienska brytning ska prata med mig eller Ludvig, den andre svensken i vårt hus, Hester Road 2.
"Mikaeeeela och Looootviiiik", haha!
Jag har hittills varit en ganska tillbakadragen kollektivmedlem (Haha, jag bor faktist i kollektiv, underbart!), eftersom det är långa dagar och mycket information hela tiden. Man blir trött bara att tänka på all momsräkning och bokningsystem jag måste lära mig, och dessutom ska ha PROV PÅ, på fredag. Suck.
Men jag trivs ändå väldigt bra, det är underbart strålande väder varje dag, och i söndags stack hela gänget till beachen o låg o pressade hela dagen. Jasmine hade med sig pastasallad och ingen var så bakis från kvällen innan dagen efter, att de behövde ligga hemma.
Kontoret börjar kännas bekant nu, alla länder har sina egna bås, vi delar med Frankrike, och mitt över har vi UK.
Hästarna hörs ibland, annars är den engelska landsbygden en riktig idyll, me like!
När vi skriver ut på "finskrivaren" måste vi ropa PRINTING så ingen annan skriver ut samtidigt. Då ropar resten av gänget PRINTING i kör, alla utom Enriqo, som ropar BRITNEY!! (Behöver jag säga att han är lite lätt homosexuell, helt underbar, har fina sjalar varje dag och är helt såld på Brittan??;)
Och ringer det nån på vår kundtelefon och stönar lite, då vet man garanterat vem det är...;)
I fredags kom han fram till min och Karolines plats, satte på en Brittanvideo och började dansa.
"There is always time for some Britney", var hans argument när vi sa att vi hade annat att göra.
Tydligen var chefen Steve i telefon och höra det mesta...;)
Festligt är det också att Karolin, som jag ska ta över efter, faktiskt kommer från Trädet och har spelat boll i Falköping ett bra tag. Vi snackar gamla bekanta och det är kalasigt, tycker jag!
ÄNNU roligare blev det iallafall när jag idag satt o slökollade igenom gamla ordrar som andra interner gjort i ett testprogram vi har, innan vi använder oss av the real stuff. I januari 2007 gjordes en sådan testbeställning i, gissa namn? Ulf och Monica Söderhielm från Falköping, mina gamla gympalärare och klassföreståndare. Ungefär hur roligt som helst, jag skrattade flera minuter. Måste försöka ta reda på vem som gjort denna order...Haha!
Roligt är det också när någon nyser på kontoret, och får höra PROSIT skrikandes på alla möjliga språk. Underbart!
Jag har även börjat applicera Din-kille-leken på Johanna, hittills har hennes BÄSTA kille jobbat på Co-op där vi handlar. Schhhnygging där!;)
Trots att vi bor på en soptipp, har jag faktiskt upptäckt en liten minipalm i ena hörnet av bakgården, det ni, mina damer och herrar!;) Känns lite lagom dekadent, som i Love Song for Bobby Long, underbart till och från, med andra ord.
I lördags var vi ute för första gången med de andra internerna, det blev Tantrum (ja, skratta ni bara, det gjorde jag också;), en houseclub med lite lagom tråååkig musik, tyckte Rockertjejen Michelle. Men det blev ett rejält firande för vår 28-årige Simon från Schweiz som fyllde år. Tårta, happy böööschday och svensk vodka stod på menyn. Mumma!
På fredagen hade vi grillfest på bakgården, det kom en massa folk jag inte kände (hallå, vet ju knappt vilka som bor i mitt eget hus...;) och vi fick se en riktig show uppe på ett av rummen, där lampan var tänd och gardinen neddragen och Enriqo lurat med sig en av fransmännen upp på rummet. ;) De fick oss att vråla av skratt, busvissla och klappa händerna. Fransmannens föräldrar var dock på besök och stod lite lätt chockade med öppna munnar och såg på snusket deras son höll på med, även om det bara var på skoj!;)
På mornarna kör "John Lennon Jr" minibussen i full fart (han ser verkligen ut som Lennon i unga år!), och fram kommer vi alltid. ;) Jag har fått titeln Content Specialist, och nu ska den här specialisten krypa i kojs och läsa lite blandad momsräkning och min älskade Ciderhusreglerna.
Ska bara lyssna klart på Johnny Cash´s version av Hurt. Videon och hans tolkningar av låten inspirerar mig så mycket, och jag blir gång på gång så rörd av den kärlek han och June delade. Tänk att dö av brustet hjärta...
Nästa helg blir det kanske Isle of Waight, spännande!
Kram till er alla därhemma, jag saknar er!
Ikväll är det sommarplågan Macarena som sjungs till maten, blandat med den italienska versionen av "min hatt, den har tre kaaaanter"...låter det som, iallafall. ;)
(Kom nu ihåg att med den här farten på Internet har detta inlägg med bilder tagit mig cirkus 2 timmar...)
Sötast är kanske Chiara, som med sin italienska brytning ska prata med mig eller Ludvig, den andre svensken i vårt hus, Hester Road 2.
"Mikaeeeela och Looootviiiik", haha!
Jag har hittills varit en ganska tillbakadragen kollektivmedlem (Haha, jag bor faktist i kollektiv, underbart!), eftersom det är långa dagar och mycket information hela tiden. Man blir trött bara att tänka på all momsräkning och bokningsystem jag måste lära mig, och dessutom ska ha PROV PÅ, på fredag. Suck.
Men jag trivs ändå väldigt bra, det är underbart strålande väder varje dag, och i söndags stack hela gänget till beachen o låg o pressade hela dagen. Jasmine hade med sig pastasallad och ingen var så bakis från kvällen innan dagen efter, att de behövde ligga hemma.
Kontoret börjar kännas bekant nu, alla länder har sina egna bås, vi delar med Frankrike, och mitt över har vi UK.
Hästarna hörs ibland, annars är den engelska landsbygden en riktig idyll, me like!
När vi skriver ut på "finskrivaren" måste vi ropa PRINTING så ingen annan skriver ut samtidigt. Då ropar resten av gänget PRINTING i kör, alla utom Enriqo, som ropar BRITNEY!! (Behöver jag säga att han är lite lätt homosexuell, helt underbar, har fina sjalar varje dag och är helt såld på Brittan??;)
Och ringer det nån på vår kundtelefon och stönar lite, då vet man garanterat vem det är...;)
I fredags kom han fram till min och Karolines plats, satte på en Brittanvideo och började dansa.
"There is always time for some Britney", var hans argument när vi sa att vi hade annat att göra.
Tydligen var chefen Steve i telefon och höra det mesta...;)
Festligt är det också att Karolin, som jag ska ta över efter, faktiskt kommer från Trädet och har spelat boll i Falköping ett bra tag. Vi snackar gamla bekanta och det är kalasigt, tycker jag!
ÄNNU roligare blev det iallafall när jag idag satt o slökollade igenom gamla ordrar som andra interner gjort i ett testprogram vi har, innan vi använder oss av the real stuff. I januari 2007 gjordes en sådan testbeställning i, gissa namn? Ulf och Monica Söderhielm från Falköping, mina gamla gympalärare och klassföreståndare. Ungefär hur roligt som helst, jag skrattade flera minuter. Måste försöka ta reda på vem som gjort denna order...Haha!
Roligt är det också när någon nyser på kontoret, och får höra PROSIT skrikandes på alla möjliga språk. Underbart!
Jag har även börjat applicera Din-kille-leken på Johanna, hittills har hennes BÄSTA kille jobbat på Co-op där vi handlar. Schhhnygging där!;)
Trots att vi bor på en soptipp, har jag faktiskt upptäckt en liten minipalm i ena hörnet av bakgården, det ni, mina damer och herrar!;) Känns lite lagom dekadent, som i Love Song for Bobby Long, underbart till och från, med andra ord.
I lördags var vi ute för första gången med de andra internerna, det blev Tantrum (ja, skratta ni bara, det gjorde jag också;), en houseclub med lite lagom tråååkig musik, tyckte Rockertjejen Michelle. Men det blev ett rejält firande för vår 28-årige Simon från Schweiz som fyllde år. Tårta, happy böööschday och svensk vodka stod på menyn. Mumma!
På fredagen hade vi grillfest på bakgården, det kom en massa folk jag inte kände (hallå, vet ju knappt vilka som bor i mitt eget hus...;) och vi fick se en riktig show uppe på ett av rummen, där lampan var tänd och gardinen neddragen och Enriqo lurat med sig en av fransmännen upp på rummet. ;) De fick oss att vråla av skratt, busvissla och klappa händerna. Fransmannens föräldrar var dock på besök och stod lite lätt chockade med öppna munnar och såg på snusket deras son höll på med, även om det bara var på skoj!;)
På mornarna kör "John Lennon Jr" minibussen i full fart (han ser verkligen ut som Lennon i unga år!), och fram kommer vi alltid. ;) Jag har fått titeln Content Specialist, och nu ska den här specialisten krypa i kojs och läsa lite blandad momsräkning och min älskade Ciderhusreglerna.
Ska bara lyssna klart på Johnny Cash´s version av Hurt. Videon och hans tolkningar av låten inspirerar mig så mycket, och jag blir gång på gång så rörd av den kärlek han och June delade. Tänk att dö av brustet hjärta...
Nästa helg blir det kanske Isle of Waight, spännande!
Kram till er alla därhemma, jag saknar er!
