GypsyRose

Kära vänner, läsare och annat löst folk som hittat hit! (En och annan gammel journalistdrasul också möjligtvis, men vad gör det?:)

Som ni hör, är jag på ypperligt bra humör och jag ska försöka ge er en update om vad som hänt sen senast här i kollektivet på Hester Road och på andra finurliga ställen.

Måste bara, innan jag glömmer bort det, berätta om ett högst roligt och otroligt meddelande jag fick av min sis igår.
"vi är i u-valla, vad ser vi?Jo, din fygplanspappas familj!Vi håller ögonen öppna efter mannen myten legenden, återkommer med slutrapport".
Det här, kära läsare, är det mest kalasiga jag varit med om sen sist jag själv träffade min FlygplansPappa. Som namnet avslöjar, adopterade han mig lite grann när vi senast flög till Egypten. Jag hamnade naturligtvis inte bredvid resten av kumpanerna i familjen Johansson, utan hamnade next to Familjen med stort F. De var ungefär hur många som helst, och inte vet jag om det var för att Pappan i Familjen misstog mig för ett av hans barn eller helt enkelt tyckte att jag såg ensam och miserabel ut (Nu satt ju min mamma på andra sidan gången, så såå farligt var det INTE), men han tpg väk hand om mig och frågade lite halvstressat var mitt resesällskap fanns.

"Lugn, lugn. Jag lovar att inte nervös-kräkas i ditt knä när vi lyfter. Dessutom är jag faktiskt 23 gamla år", hade jag lust att säga.
När jag visade att mitt sällskap inte satt allt för långt borta, slappnade Pappan av och i sin glädje bjöd han mig på tuggummi (för det gör ju så ont i öronen annars när vi lyfter, och det gör vi ju ganska snart, sa han. Han hade verkligen stenkoll, min FlygPlansPappa), sedan bad han att jag skulle bjuda mina kompisar på lite tuggummi.

Hallå där. Jag bara undrar. Om mitt kompisgäng bestod av en 12-åring, en 18-åring samt en dama i Mamma-ålder, hur sjukt hade inte det varit?
Ligger det inte närmare till hands att vi är en familj? ;)

Jaa, han var för rolig iallafall. Och naturligtvis var det en av hans sjuttio ungar som pajjade dyyyra statyer på en fabrik vi var på, senare under veckan. Haha!haha!

Och naturligvis råkade FlygPlanspappan och hans fru glömma en av dessa ungar på Landvetter när vi kom tillbaka, de kom inrusande igen, medan familjen Johansson knappt hunnit reagera att väskbandet stannat för länge sen. Som tur varm satt kiddot kvar på samma plats där hans mamma sagt till honom att sätta sig innan.

Kalasigt värre!


Nu har alltså min familj snappat upp Pappan i sin radar i U-valla. Detta är helt otroligt. Som sagt, fortsättning följer.

Tror jag får köra ett inlägg till, det här blir allt för stimmigt!