Första ensamma söndagen...
Jag mår oförskämt bra idag, trots den där flarran rötjut jag sörplade i mig igår hos Viktoria och Max. Som tur var, fick jag mitt sällskap på bättre tankar än stadt, så det blev Stures med goda vänner och en GetingDrink, den godaste! Förfesten var rolig, vi sjöng SingStar och för första gången kunde jag och Marcus GÅ till och från en fest. mycket lyckat!
Så jag vet inte riktigt var den här dagen för mig, jag är den fattigaste studenten i Lidköping misstänker jag, CSN och jag är lite ovänner för tillfället, jag anser mig vara deras viktigaste kund och borde få pengar så fort jag knäpper med fingrarna. Det tycker inte CSN. Det är därför jag nu i veckan fått arga brev från bank och Telenor som vill ha sina pengar. Jaaa, jag förstår er. Det vill jag också. ;)
Men allt ordnar sig. Jag har en fantastiskt vacker söndag att spendera på valfritt sätt, och helst av allt skulle jag vilja träffa alla mina gamla vänner, för det känns som om det var allt för länge sen. Krypa upp i Malles soffa, gosa med Ames, pilla Mari i håret och skratta åt AL:s och Hannas skämt. Diskutera gymnasieminnen med Nils, åka förbi Fröken på en fika och avsluta dagen med att titta på Narnia med mitt älskade lilla troll.
Det är vad jag vill, men riktigt så lyckad blir nog inte dagen, men allt blir vad det gör det till. Det ligger gardiner som ska strykas i köket, det finns tvätt åt en hel armé (Negativt, det går ju inte att tvätta när man vill när man bor på det här sättet, det är jag ICKE van vid) och vi har hittat alla våra filmer, så kanske blir det Cry-Baby tillsammans med några klasskamrater.
Jag har ju hämtat min Bike nu också, så det kanske blir en cykeltur för att se Lidköping i dagsljus.
Jag lyssna på Gabriellas senaste verk, och bara njuter. Det finns så vackra låtar på skivan hon bränt, så det bara gör ont i mig. Och det är konstigt, vill jag vara ensam sådana tillfällen, eller vill jag spendera dem tillsammans med någon? Hm...
Så det här inlägget går till alla mina närmaste, bästaste, goaste och finaste vänner, som jag alltid har nära, hur långt bort ni än är, och hur sällan vi än träffas. Människor växer isär, men en klan och tillhörande vänner finns ta mej fan alltid kvar, det kan ingen ändra på. Idag saknar jag er. Så det så!
Lilly Allen kicks ass!