GypsyRose

Nu är jag rejält less. På inbitna Stockholmare som tror att världen slutar utanför tullarna. Därför blir det ett inlägg
för att jag ska få chansen att avreagera mig  innan jag fortsätter med mitt jobb.  Dagarna i ända får vi samtal från Stockholmare, som ALDRIG (med några få undantag) säger sitt riktnummer innan sitt telefonnummer. Bara en sådan sak irriterar mig. Det är inte så att de glömmer att säga sitt riktnummer, de bara antar att alla ska veta att de är ifrån STHLM, som ju är jordens absoluta centrum. Inflyttade Stockholmare bör inte ta till sig kritiken, men för de som inte kan sträcka sig längre än att resa nån timme utanför centrala STHLM på semester, skärpning säger jag!!

Ni snackar om landsbygden, men om det vet ni inte mycket. Det kan jag lova. Kom till min stad och känn koskiten i näsan, spring över åkrarna till närmaste bonde och drick svart kaffe ur kantstötta koppar. Se bygdeföreningen ha årsmöte i bygdegården, var med oss när vi har vår skördefest och kom till våra skolor där alla känner alla. Det är min hemstad. Vi är 30,000 pers.

Jag antar att min kritik är ett led i det blogginlägg svenska folkets gullegris Blondinbella så vackert komponerade häromdagen, där hon berättar hur mycket hon saknar sitt älskade STHLM. Att jag ens lägger ner energi på att kommentera något hon skrivit är iofs helt otroligt, men någon gång får det vara dags för de där läppglanskladdiga läpparna att slutas och istället dags för öronen att lyssna istället. STHLM är inte en världsmetropol, det är en liten håla i jämförelse med världens huvudstäder, dit så många människor reser för att upptäcka en ny del av världen med allt vad det innebär.

STHLM är en vacker stad, men försöker hela tiden vara så mycket mer än vad den är. Och det är inte staden det är fel på, det är människorna. Jag har på allvar hört tonåriga tjejer från söder bli helt förskräckta vid tanken på att de skulle gå miste om den där 2:an med kokvrå de köat för sedan födseln. Skrämmande. Kom igen tjejer, där ute finns en hel värld att upptäcka. Den är underbar, och erbjuder en hel del mer än lilla Stockholm, som i många avseende inte är mycket större än min hemstad. Kom igen tjejer, let go och lev lite. Ni kommer ångra det annars.

Jag tackar Gud att jag är född i en liten stad som gav mig en trygg uppväxt och nära vänner. En stad som gav mig längtan att flytta därifrån för att upptäcka världen, en stad jag nu ser tillbaka på och är stolt över. Det är mina rötter, men inte längre mitt hem. Jag känner på mig att jag kommer färdas långt de kommande åren. Snart flyttar jag tillbaka från UK, vidare till Nya Zeeland och därefter blir det LA med allt vad det innebär.
Istället kommer många av er sitta kvar på nåt trendigt café med era Latte Special, sucka över Sveriges småstäder och låta livet gå er förbi.