GypsyRose

   


En grå måndag som denna tycker jag att det passar med bilden av årets första utomhusfrukost, som skedde när vi för några helger sedan besökte Dan i Örebro. Visst var det inte sådär jättevarmt och skönt, men det får man stå ut med. Jag får tänka på alla kommande utomhusfrukostar som väntar mig och J i Portsmouth, hoppas det blir en riktig kanonsommar.

Har börjat packa litegrann, men vad tusan tar man med sig? Hm...det får bli som alltid när jag packar, jag plockar lite här och lite där. ;) Det brukar funka. Har man bara med sig plånbok, pass, rena sockar och en tro på att allt annat ordnar sig, så brukar det göra just det.

Idag sitter jag hemma heeela dagen och arbetar med min hemtenta, Det passar mig utmärkt att arbeta hemifrån, även om det kanske inte alltid blir så många knop gjorda. ;) Jag har slängt på min favoritfilm, och eftersom jag vid det här laget kan den utantill, behöver jag liksom inte titta hela tiden, bara vid de allra bästa scenerna.

Tänkte knappt gå utanför dörren idag, men jag var så illa tvungen imorses, för att källsortera allt glas som blev från vår lilla tillställning här i Lördags, så jag drog på mig mössan, virade en sjal flera varv runt halsen och smög ut med alla kassar. Klirr, klirr, här kommer trailer trash-Michelle...haha, kände mig verkligen så.

Och så var det Nya Zeeland som också närmar sig. Spanar på biljetter varje dag, och det är inte lätt att veta hur man ska ta dig dit. Blir det några stopp på vägen, eller direkt till Nelson? Allt handlar naturligtvis om pengar, men jag är övertygad om att det ordnar sig.
Fick inatt för mig att jag ska ta transsibiriska järnvägen hela vägen, och sedan flyga till Wellington, det blir inte särskilt dyrt och man får nog se hur mycket kul som helst, men kanske är det inte riktigt rätt årstid? Well, vi får se.
Jag SKA åka den där sträckan nångång i mitt liv, men vi får se när det kan bli.

Sedan har jag och Lillerskog pratat om vad som ska bli av våra liv. Vi pratade lite på kul om att köpa ett trashigt hus i New Orleans när vi börjar bli gamla, bara för att kunna sitta på en sliten veranda och njuta. Jag ska sitta och lyssna när Lillerskog spelar aukustiskt för mig, om huset de kallar The Rising Sun som finns i just N O.
Lyssna på bluegrass dagarna i ända och ägna mig åt att skriva, det skulle vara guld...

Vem vet? Så kanske det blir!

Men först har jag en hemtenta som pockar på uppmärksamhet. 


So long!