Jag kan inte sova!!
På sommaren blir natten aldrig svart, den blir bara lite mindre ljus mot dagen. I vårt sovrum finns inga persienner. Resultat= Michelle blir knäpp!!!
Fast jag vet inte om det är på ett negativt sätt, jag trivs ganska bra med allt ljus som gör att man orkar med allt. Livet blir med ens så lätt!
I lördags när jag fick skjuts hem av sötaste Emelie från ett "knôkatjockt" Valentino, började det att ljusna, och alla underbara små fåglar hade vaknat och ville sjunga tillsammans. Gick alldeles utmärkt för min del. Jag var knappt berusad, men fötterna ömmade efter en helkväll i mina urtjusiga röda-med-vita-prickiga pumps från Thailand.
Med skorna i handen smög jag barfota upp till mig (Ni som känner mig vet att jag är ett barfotabarn, jag lyckas aldrig behålla skorna på under en hel dag/kväll. Det kan ibland ha sina negativa effekter, så som glassplitter i trampdynan och stukade småtår. Men är man en Ronja, så är man;)
Jag ställde mig på balkongen efter att ha tagit mig ur kvällens utstyrsel och bara njöt av sommarnatten/morgonen.
Det finns nog inget så underbart som en sådan morgon, och att sedan få lägga sig medan världen vaknar till liv. Att gå hem på tomma Falköpingsgator och fundera över livet i sin helhet, och sedan väntar änu en dag av underbart vackert väder!
En sådan kväll blev det igår. Marcus åkte ut tillsammans med Dan till en gemensam arbetskamrat till dennes torp utanför Floby, utanför Trävattna Du vet bortanför kyrkan- och sedan en skylt....Precis där ja!
Jag förbarmade mig senare på kvällen över stackarn som sedan inte kunde ta sig in till stan och sin egna säng. (Sängplats erbjöds på torpet naturligtvis, men det dög väl inte) ;) När klockan slagit mycket, åkte jag från Klandejten ut till Ewe i Floby, satt på hennes trappa och pratade bort lite tid, innan jag begav mig in i skogarna för att finna min älskade.
Hittade torpet utan problem ( men läskigt var det, djup skog och trollmörkt överallt) där tre grabbar och en dam satt framför den öppna elden och delade med sig av sina lägerhistorier. Tanken var att jag bara skulle hänta upp Mackan och åka, men jag fick en blöt puss i ansiktet av värdparets hund, en pinne med korv på och ett glas dryck. Så sprang timmarna iväg, medan jag grillade korv, hunden lade sig till rätta och vi lyssnade på Andreas (Torpägaren) och alla hans historier om naturen runt om oss.
Hörde en massa djur, och när klockan började närma sig 02.30 och det började ljusna igen, tackade jag för oss, parkerade en halvsovande Marcus bredvid mig och styrde kosan hemåt.
Det var en helt underbar kväll, där framför brasan. Och Andreas har lovat att vi ska fiska kräftor i ån strax nedanför torpet.
Tack för idag, nu ska jag ta med mig BakisMackan på lunch ute i det fria.
Länge leve den svenska sommaren!!
Fast jag vet inte om det är på ett negativt sätt, jag trivs ganska bra med allt ljus som gör att man orkar med allt. Livet blir med ens så lätt!
I lördags när jag fick skjuts hem av sötaste Emelie från ett "knôkatjockt" Valentino, började det att ljusna, och alla underbara små fåglar hade vaknat och ville sjunga tillsammans. Gick alldeles utmärkt för min del. Jag var knappt berusad, men fötterna ömmade efter en helkväll i mina urtjusiga röda-med-vita-prickiga pumps från Thailand.
Med skorna i handen smög jag barfota upp till mig (Ni som känner mig vet att jag är ett barfotabarn, jag lyckas aldrig behålla skorna på under en hel dag/kväll. Det kan ibland ha sina negativa effekter, så som glassplitter i trampdynan och stukade småtår. Men är man en Ronja, så är man;)
Jag ställde mig på balkongen efter att ha tagit mig ur kvällens utstyrsel och bara njöt av sommarnatten/morgonen.
Det finns nog inget så underbart som en sådan morgon, och att sedan få lägga sig medan världen vaknar till liv. Att gå hem på tomma Falköpingsgator och fundera över livet i sin helhet, och sedan väntar änu en dag av underbart vackert väder!
En sådan kväll blev det igår. Marcus åkte ut tillsammans med Dan till en gemensam arbetskamrat till dennes torp utanför Floby, utanför Trävattna Du vet bortanför kyrkan- och sedan en skylt....Precis där ja!
Jag förbarmade mig senare på kvällen över stackarn som sedan inte kunde ta sig in till stan och sin egna säng. (Sängplats erbjöds på torpet naturligtvis, men det dög väl inte) ;) När klockan slagit mycket, åkte jag från Klandejten ut till Ewe i Floby, satt på hennes trappa och pratade bort lite tid, innan jag begav mig in i skogarna för att finna min älskade.
Hittade torpet utan problem ( men läskigt var det, djup skog och trollmörkt överallt) där tre grabbar och en dam satt framför den öppna elden och delade med sig av sina lägerhistorier. Tanken var att jag bara skulle hänta upp Mackan och åka, men jag fick en blöt puss i ansiktet av värdparets hund, en pinne med korv på och ett glas dryck. Så sprang timmarna iväg, medan jag grillade korv, hunden lade sig till rätta och vi lyssnade på Andreas (Torpägaren) och alla hans historier om naturen runt om oss.
Hörde en massa djur, och när klockan började närma sig 02.30 och det började ljusna igen, tackade jag för oss, parkerade en halvsovande Marcus bredvid mig och styrde kosan hemåt.
Det var en helt underbar kväll, där framför brasan. Och Andreas har lovat att vi ska fiska kräftor i ån strax nedanför torpet.
Tack för idag, nu ska jag ta med mig BakisMackan på lunch ute i det fria.
Länge leve den svenska sommaren!!
