Pappa gaddar sig...
Och han gör det med stolthet, för han gör det i sina blåbyxor! ;) Haha, de där brallorna kommer han att begravas i, jag lovar.
När Matilda var riktigt liten och pappa jobbade som mest och då inte var hemma så mycket, brukade hon förtjust utropa "pappa"! och lyckligt rusa fram till varenda blåbyxa hon såg.
Hur pappa såg ut var inte så noga, men att han hade blåbrallor, det visste hon iallafall... =)
Nu är det bara två dagar kvar. Jobbar sista dagen imorrn, som för övrigt är min och Marcus 3-årsdag.
Den kommer att spenderas lugnt och stilla, eftersom vi ändå kommer att behöva lägga all tid på att kolla var passen är, om jag verkligen har tagit alla mina "smått och gott-sprutor" som jag kallar dem, och om Marcus kan låta bli att packa som en äkta turist i en käck charterväska på hjul.
"Vi ska backpacka, inte åka på bussutflykt till Ullared!!!" brukar jag ropa åt honom när vi springer förbi varann som två yra höns.
Men det blir nog bra. Med allt. Jag känner på nåt sätt reggae-lugnet komma smygande. Det ordnar sig, ta dagen som den kommer och bara coola ner.
Snart ska jag träffa mina brudar för sista gången på ett alldeles för långt tag.
Miss you redan!
