GypsyRose

...Är en utmärkt låttitel tycker jag. Lyssnar för tillfället på Sundströms version av den. Underbara.
Kanske dags att se honom snart igen?Det börjar gå mot höst, och höst hör liksom ihop med proggspelningar (Sundström i främsta fall), och annat som får vardagen att ljusna en smula, när inte vår egen vackra sol kan ge oss tillräckligt.

Idag är det fredag, och jag sitter på min lilla, lilla redaktion och knep-knåpar ihop helgens sidor. Lite pyssel är det, men inte särdeles stressigt idag och därför helt OK.
Ska barnvakta mitt yngsta lilla troll ikväll. Inte för att det blir särskilt mycket av det där vaktet, men ändock. Det blir nog en film och lite mys i soffan. Synd att barnet inte lärt sig dricka té.

Det kom en vind som blåste förbi mig när jag klev ut på trappen imorses. I den låg en viss kyla, av sådant slag man inte känner om sommaren, hur regnig och dan denna nu än må vara.
Nej, den vinden gav mig en hint om att hösten är på väg, att sommaren börjar gå mot sitt slut. Vackert, tyckte jag och njöt fast det var en aning kyligt i min klänning och med mina bara bruna sommarben.

Och med hösten kommer alla tankar. Ska vi flytta? Klarar vi det?Vill jag verkligen skiljas från vår lägenhet, som i mina ögon är världens finaste?Vill jag vara i en annan stad, så inte min pappa kan spontanringa och bjuda på fika en vanlig tisdagsförmiddag?Vill jag inte ha mina systrar så nära att de kan komma cyklande närsom på dygnet?
Tänk om vi inte trivs i Lidköping?Tänk om utbildningen är kass? Tänk om jag inte får några nya kompisar?

Hua mig. Jag slår av, och tänker bara på den stundande myskvällen med lilla systerYster och de två råttorna Alma och Ester.