Marcus- min bättre hälft
Och vad som är ännu knäppare är att jag tror jag har funnit min sån där bättre hälft. Helt skogstokigt, men Marcus är nog Han med stort H.
Jaha, så slapp man iallafall leta ett helt liv efter honom. Tänk att han fanns så nära hela tiden, och att man gått om varandra. Men om man inte gjort vissa val i livet, väldigt små sådana som kan anses oviktiga, hade vi kanske fortfarande traskat runt och tagit kärlek där vi flyktigt fick den.
Och vi hör det varje dag, folk i vår närhet påpekar inte allt för sällan att det skimrar och lyser om oss. Att vi passar som flaskan i handen ( Japp, mkt bättre ordspråk, eller hur?). Ames, som ofta kommenterar den gången vi var i Strömstad, och Marcus trillade in på en snabbvisit. Och jag blev ÖVERLYCKLIG över att träffa honom.
" Åh Michelle, du var så söt då. Kärleken lyste ur dina ögon," säger Ames.
Och faktiskt, Marcus är en sån där kille som jag skulle vänt mig om efter på stan. Med sitt lååånga hår, trollskägg, coola tatueringar och...ja, allt det andra, är han mitt förstahandsval. Alltid.
Så är det. Vissa människor ska vara tillsammans, och så är det nog för mig och Marcus. Snart har det gått tre år, och vi har så himla mycket tid framför oss! Jag längtar till vår framtid och allt vad den innebär.