kompis, det går bra nu.Nej, det gör det inte.
Nej, det här blir ett oflytets inlägg. Jo, för att jag känner för det, och för att allt inte riktigt går som jag vill.
Men vet ni, snart tränger solen fram genom de där rackarns molnen, så blir det bättre.
(För övrigt får jag anstränga mig för att använda å,ä och ö. Det ligger fortfarande inte för mig. Knäppt.)
Jag börjar tröttna på STHLM. Det är definitivt dags att göra slut. Kan ha nåt med att göra med de extremt stora hålen i mitt septemberschema och avsaknaden av fina vänner runtomkring mig vilket har gjort mig till en filmtittande slapptask. Ja, jag vet. Jag skäms nästan, men jag försöker i högsta grad få tiden att gå så det kan bli dags för nya äventyr. Det kryper i mig, och nu har jag sightseeingat STHLM tills jag snart kräks. Det är verkligen en jättevacker stad att bo i, men jag vill ha meeer!
Så inom en väldigt snart framtid kan det mycket väl hända att jag försvinner ett par veckor för att råna en bank eller liknande med min vapendragare Strump, som på tisdag flyttar hem till SWE från UK igen. Lyckan är obeskrivlig.
Men måste måste tjäna cash om det ska bli nån flytt till Canada i oktober.
Äh, strunt i bekymmer nu! Sånt är bara tråkigt! Och jag gillar inte att ha tråkigt! Om det är nåt jag lärt mig, är det väl ändå att DET LÖSER SIG. Så!
I lördags gav jag mig ut till Vintervikens trädgård för en trädgårdsdag med Steffe och allt möjligt kul. Det ösregnade så sjukt mycket att det dock inte blev mycket med det. Med min systers pojkväns syster Frida begav jag mig då till mysigt cafe på Söder, där vi satt och pratade i mun på varandra, skrattade som galningar och delade erfarenheter tills ljuset tändes abrupt, musiken tvärstannade och personalen i princip var före oss ut genom dörren.
En vandring genom gamla stan till T-banan medan blixtarna studsade som fyrverkerier mellan väggarna på de gamla byggnaderna, och sedan hem för Ingvarsdotter.
Igår hängde vi igen. Söndagsmiddag, jordgubbsglass och praaata praaaata praaaata. Me like Frida, hon är en rolig dama, hon!
Ah, nu tröttnade jag igen. Bäst att avsluta.
Tack för ert support, det kanske till och med får mig att orka fortsätta.
Jag gör det för er.
X
Men vet ni, snart tränger solen fram genom de där rackarns molnen, så blir det bättre.
(För övrigt får jag anstränga mig för att använda å,ä och ö. Det ligger fortfarande inte för mig. Knäppt.)
Jag börjar tröttna på STHLM. Det är definitivt dags att göra slut. Kan ha nåt med att göra med de extremt stora hålen i mitt septemberschema och avsaknaden av fina vänner runtomkring mig vilket har gjort mig till en filmtittande slapptask. Ja, jag vet. Jag skäms nästan, men jag försöker i högsta grad få tiden att gå så det kan bli dags för nya äventyr. Det kryper i mig, och nu har jag sightseeingat STHLM tills jag snart kräks. Det är verkligen en jättevacker stad att bo i, men jag vill ha meeer!
Så inom en väldigt snart framtid kan det mycket väl hända att jag försvinner ett par veckor för att råna en bank eller liknande med min vapendragare Strump, som på tisdag flyttar hem till SWE från UK igen. Lyckan är obeskrivlig.
Men måste måste tjäna cash om det ska bli nån flytt till Canada i oktober.
Äh, strunt i bekymmer nu! Sånt är bara tråkigt! Och jag gillar inte att ha tråkigt! Om det är nåt jag lärt mig, är det väl ändå att DET LÖSER SIG. Så!
I lördags gav jag mig ut till Vintervikens trädgård för en trädgårdsdag med Steffe och allt möjligt kul. Det ösregnade så sjukt mycket att det dock inte blev mycket med det. Med min systers pojkväns syster Frida begav jag mig då till mysigt cafe på Söder, där vi satt och pratade i mun på varandra, skrattade som galningar och delade erfarenheter tills ljuset tändes abrupt, musiken tvärstannade och personalen i princip var före oss ut genom dörren.
En vandring genom gamla stan till T-banan medan blixtarna studsade som fyrverkerier mellan väggarna på de gamla byggnaderna, och sedan hem för Ingvarsdotter.
Igår hängde vi igen. Söndagsmiddag, jordgubbsglass och praaata praaaata praaaata. Me like Frida, hon är en rolig dama, hon!
Ah, nu tröttnade jag igen. Bäst att avsluta.
Tack för ert support, det kanske till och med får mig att orka fortsätta.
Jag gör det för er.
X
