2011 - Om att vara ärlig mot sig själv
På tolvslaget stod jag tillsammans med ca 30 pers i trädgården till Aussie Mansion, det skålades i plastglas och champagnen frös nästan till is. En hejdundrande fest som jag alltid kommer bära med mig, med en isbar, flip the cup och glada miner från hela världen. Så här vill jag alltid fira nyår, tillsammans med människor från alla delar av världen.
Dagen efter vaknade jag på Kate och Phils soffa, under ett jättetäcke. Blev serverad juice och lite Mumford n Sons för att kickstarta 2011, och trillade sedan hem, svinigt sjuk och Whistler var så vackert att jag ville gråta.
Bilder från nyår kommer sen.
Iallafall. Nu är jag så sjuk att det slår lock för öronen och hela kroppen värker. Jag vill göra Peak to Peak med Karin, bergen skriker efter mig, jag kanske bör börja kika efter ett nytt jobb eftersom Rembrandt Design kanske kanske inte kommer behöva mig lika mycket nu efter nyår, och imorrn har jag en deadline för en av mina kurser.
Men världen skriker efter mig. Jag kollar på Ashram retreat i Tibet dit jag vill åka för att jobba på min meditation, pratar med Rowan om att resa till Indien, vill boka min biljett till Sydney NU, och köpa hostel med Strumpan i NZ pronto.
Varför blir jag aldrig mätt på världen? Jag är både tacksam och förundrad.
San Fransisco ligger endast 15 underbara timmar i bil från mig. Det är så skrämmande nära. Men först bokar vi bil och boende i Seattle, dit vi åker för att fira min födelsedag i februari.
Whistler - Seattle: 3 timmar i bil.
Yeah boi!
