nytt jobb!
I förra veckan träffade jag goa Jill och hennes lille Adam, fem månader, över en Starbuckskaffe i Squamish. Squamish är en håla 30 min söder om Whistler, ett ställe vi föraktat varje gång vi åkt igenom, eftersom det verkar så dött. Nej, i Whistler vill alla vara. Alla coola kids. Eller?
Iallafall. Jill letade efter någon som kunde sköta hennes blomsterbusiness över sommaren, det kommer bli mycket att göra och långa dagar. Detta eftersom hon ville koncentrera sig på att vara mamma, och inget annat. När kaffet var slut anställde Jill mig på rak arm. Hon gillade mig och OM jag gillade henne! En jordnära människa, så långt ifrån alla snofsiga arbetsgivare i Whistler man kunde komma. Men velig som jag är, bad jag om en veckas betänketid för att se vad andra jobb sade.
Igår var jag på en andra intervju för smyckesbutiken Rocks n Gems, där jag mötte den andra managern. Inga bra vibbar där inte. Det är strikt, det är en massa brudar och som vanligt när det gäller Whistler får man tydligen inte vara för stark, för driven. Man måste klart veta vem som är överhuvudet. Man ska alltså gärna känna sig som en 15-årig praktikant. De skulle återkomma om ännu en vecka. Och jag orkar inte vänta längre.
Imorses ringde Jill. Jag har sedan igår känt att det där med smycken och just den managern inte är något för mig, sånt vet man. Så nu har jag tackat ja till Jill, vi ser båda fram emot att jobba med varandra, utgångslön är samma som jag hade för Rembrant Design, jag får i princip jobba hur mycket jag vill, och jag får sköta ruljangsen över sommaren.
Enda problemet är kommunikationen. Dumma Whistler är byggt så att du inte ska kunna ta dig härifrån, och istället spendera alla dina surt förvaltade slantar här och ingenannanstans. Det går alltså 3 bussar om dagen till Squamish. Greyhound är ett dyrt alternativ. Nu kollar jag carpool och annars blir det till att lifta, som är väldigt vanligt här. Men ska jag förlita mig på att komma fram i tid om jag liftar? Hem är ju ingen fara, men dit?
Eller ska jag hyra ett rum i Squamish och bo där, jobba massor och spara ihop lite pengar? Jag kommer inte känna nån, och det är dödens trist, iallafall över vintern. Jag blir så frustrerad!!
Hjälp mig nu, vad säger ni? Jag behöver lite pepp och kloka ord just nu. Men jobb iallafall! Yay!
Iallafall. Jill letade efter någon som kunde sköta hennes blomsterbusiness över sommaren, det kommer bli mycket att göra och långa dagar. Detta eftersom hon ville koncentrera sig på att vara mamma, och inget annat. När kaffet var slut anställde Jill mig på rak arm. Hon gillade mig och OM jag gillade henne! En jordnära människa, så långt ifrån alla snofsiga arbetsgivare i Whistler man kunde komma. Men velig som jag är, bad jag om en veckas betänketid för att se vad andra jobb sade.
Igår var jag på en andra intervju för smyckesbutiken Rocks n Gems, där jag mötte den andra managern. Inga bra vibbar där inte. Det är strikt, det är en massa brudar och som vanligt när det gäller Whistler får man tydligen inte vara för stark, för driven. Man måste klart veta vem som är överhuvudet. Man ska alltså gärna känna sig som en 15-årig praktikant. De skulle återkomma om ännu en vecka. Och jag orkar inte vänta längre.
Imorses ringde Jill. Jag har sedan igår känt att det där med smycken och just den managern inte är något för mig, sånt vet man. Så nu har jag tackat ja till Jill, vi ser båda fram emot att jobba med varandra, utgångslön är samma som jag hade för Rembrant Design, jag får i princip jobba hur mycket jag vill, och jag får sköta ruljangsen över sommaren.
Enda problemet är kommunikationen. Dumma Whistler är byggt så att du inte ska kunna ta dig härifrån, och istället spendera alla dina surt förvaltade slantar här och ingenannanstans. Det går alltså 3 bussar om dagen till Squamish. Greyhound är ett dyrt alternativ. Nu kollar jag carpool och annars blir det till att lifta, som är väldigt vanligt här. Men ska jag förlita mig på att komma fram i tid om jag liftar? Hem är ju ingen fara, men dit?
Eller ska jag hyra ett rum i Squamish och bo där, jobba massor och spara ihop lite pengar? Jag kommer inte känna nån, och det är dödens trist, iallafall över vintern. Jag blir så frustrerad!!
Hjälp mig nu, vad säger ni? Jag behöver lite pepp och kloka ord just nu. Men jobb iallafall! Yay!
