GypsyRose

Tre tjejer som med ens inte langre ar hostelmanagers, utan "bara" turister. Typ. Fast vad jag alskar mest med den har bilden ar den random grabben i fonstret. Hej liksom!



Springa, springa och knappfota pa vag till Sky Tower for en absolut sista middag.



Nar vi gar vagen fran vart hostel till Queen, ser vi alltid den har stadsbilden. Och jag utbrister alltid "men GUD, sa vackert! Det HAAAAR ar verkligen Auckland for mig." Sa ofta har det hant, att tjejerna suckar och fragar nar jag ska saga det, innan jag ens kommit pa det sjalv.



Varldens basta kulturturismentreprenorer summerade dryga 6 manader som hostelmanagers med god mat, gott vin, flera tarar och annu mer skratt i Sky Tower.



Solnedgang over Auckland city. Ser nu hur solen bryter igenom molntacket?


Herregud, jag har jobbat sa mycket det sista att jag inte ens hunnit beratta om hur den senaste veckan sett ut. I sondags drog vi pa oss finkladerna och gick till Sky Tower, jag och mina tjejer. Kvallen innan gick vi all in, och det slutade som det brukar nar vi riktigt har laddat infor nat. Nog om det. Det kommer fler chanser.

Var tid som managers for CG ar slut, och tjejerna flyttade i mandags tillbaka till Nelson. Vi summerade och avrundade var arbetsinsats och livet i allmanhet med en spektakular middag, fantastiskt vin, special coffee och allt daremellan. Vi var alla BakisSkakis, och det kravdes inte mycket for att Ingvarsdotters och Strumpans krokodiltarar skulle borja rinna nar Karlsson overraskade med fina fotoalbum.

Jag ville aldrig att kvallen skulle ta slut, men det gor den alltid som bekant. I mandags korde jag tjejerna till flygplatsen, och hade varldens finaste cafemanager som meddelade att hon inte tankte lamna min sida under resten av dagen. Sa lilla Lulu fanns pa plats i bilen, och sedan hangde hon och jag resten av kvallen. Fina lilla tjej!

Senare samma kvall lat jag mig sjalv ga ner i dekadens. Woodstock Bourboun och cola, en sliten Mika och ett kallt golv i ett tomt rum. R kom for att hjalpa och lysa upp min vag, och vi satt dar lange, lange pa golvet, hans armar runt mig och jag bara grat. For allt, for slut och for nya starter. For tillforsikt och insikt och sjalvtillit. Och allt daremellan.

Mina tjejer trivs bra i Nelson, och mar de bra, mar jag bra som bekant. Det kanns inte sa tomt langre, och dessutom jobbar jag hacken av mig for tillfallet, for att kunna satta min nya plan i verket. Kina i januari nagra veckor, vad tror ni?

Karlek!