GypsyRose

Ja, man visste väl att det inte kunde gå upp, upp och upp hela tiden. Det kändes lite för bra för det.
Nu går det rejält neråt, livet tog med ens en väldig vändning och jag vet inte vad jag gör om en månad.
Krash! Booom! Bang! Så bara. Får man skylla på att dagens datum?

Ah! Just nu vill jag prata prata prata med er därhemma, få lite tips och råd. Helst med mamma, lilla syster (hjälp hjälp hjälp!!!) och pappa. Jolene ringde jag, men hon har nog fullt upp med barnabarnen. Helt OK.
Ringde Marcus också, han är fin han.
Det har minst sagt kört ihop sig på praktikområdet, helt plötsligt står både jag och Johanna utan praktikplats, EN dryg månad innan NZ-resan är slut.

Fan! Blir så less! Ska man stanna kvar på NZ alltså?
Ibland blir jag en hemskt liten Mitjellen som bara vill att folk ska säga till mig vad jag ska göra.
Fast sen jämför jag med Malle och Fredrik, och känner mig ändå tacksam för livet jag har, även om det har en tendens att vrida sig kring sin egen axel och ställa allt på sin kant.
Jag hade ju allt planerat. Vad göra? Jag har ju en syster som ska komma och bo hos mig i sommar i Portan...Gaaaaaah!

Familjen! Jag ringer hem imorrn.


Godnatt.