GypsyRose

Igar var tva fina flickor inbokade for High Tea pa eleganta Smith. (ja, punkt) nere i hamnen. Som ni ser pa bilderna, var detta en alldeles fortraffligt trevlig tillstallning som forberedde oss pa vart eventuellt nya socitetsliv. Japp.
Ifall vi far ett par charmerande engelsman pa fall och far flytta till engelska alternativt irlanska landsbygden och dar leva i sus och dus resten av vara liv. Jovisst!

Smith. ar ett underbart place som drar tankarna till 1800-talets finare sallskapsrum i UK. Karin, du minns sakert alla fancy drinkar du intog dar sist du var i Auckland.

Jag och Strumpa var iallafall val forberedda. Uppkladda med vast och allt, rouge pa kinderna och orhangen till och med. Vi hade bestamt oss for att upptrada elegant, och ar man en fin daaam far man inte svara.
(En ovana som jag och flickorna lagt till med. Vi svar varre an bortsbindare emallanat, vara mammors oron skulle skrumpna ihop och trilla av om de horde oss...Men sa gar det faktiskt man ar de enda svensktalande pa ett hostel, till vart forsvar)

Iallafall sa svor jag och Strumpan allt vi orkade pa vag till Smith. igar, for att liksom svara av oss.
Ja, jag vet inte. 32 minuter in i forsta halvlek brot Ingvarsdotter regeln, och sedan var det kort. Givetvis.
Strumpan vann finhetstavlingen med hastlangder. Grattis.

Men! Vi pratade givetvis massor om Mr Daaaarcy och andra fina gentlemen, precis som i Stolthet och Fordom som vi sett nu senast. Detta medan vi drack vart eftermiddagste ur sproda, vackra porslinskoppar som Strumpan ansag vara en ren kopia av det tidiga verken fran sjalva Rorstrand darhemma. Briljant reflektion, Strumpan!