Lev varje dag som den vore den sista...
Just another day @ the office...
Sitter med min Starbuckskopp i storlek extra mega jättestor, och sörplar Gevaliakaffe som M var så vänlig att köpa med sig från Sverige efter sista besöket. Mums!
Har en lugn eftermiddag, och trivs bra med det. Ikväll ska vi ut. Igen. Det blir bra skit. Jag drar på mig hatten, på med dödskalleringen, häver en Guinness och sen kör vi brudar!
Igår traskade jag, Annikki och Jasmine iväg till White House, en av de många pubar vi bor granne med. Knäckte en cider och bara satt och pratade. Jag mådde så bra av det. Nu när det börjar närma sig slutet vill jag umgås, umgås, umgås med mina favorittjejer (J är ej att glömma här, såklart). Ikväll kommer Jasmines 2 av 3 fyrlingsbrorsor (jag har ju nämnt det förut, den här tjejen är en fjärdel av en fyrlingsskara, jag är så imponerad. Hennes mamma är tvilling, hon är fyrling...Hur hennes egen barnaskara kommer att se ut, kan man ju räkna ut...Vilket jag brukar påminna henne om, då blir hon lite svettig i pannan;) kommer till oss ikväll, och på söndag plockar de med sig sin syster hem till Tyskland. Jag kommer att sakna henne så. Hon, jag, Annikki och Johanna har blivit ett sammansvetsat gäng. Fy.
Lets keep the contact, I need u, ladies!
Det kom en kylig vind dragandes genom P-mouth igår kväll när jag o A tog en tagg utanför puben. Blev med ens vemodig, snart är sommaren slut, och med den vår tid på GM. För den här gången iallafall. A har ångest för att vi lämnar henne själv med alla tokiga människor. Kan man stanna tiden bara leva i nuet lite till?Snälla?
Jag tänker på en av vännerna som jag håller närmast mitt hjärta, och på hur komplicerat och övermäktigt hennes situation ser ut för tillfället. Och jag tänker, som jag gjort så många gånger denna sommar, att jag tänker leva fullt ut varje dag, jag tänker älska som jag aldrig blivit sårad, jag vill dansa nätterna igenom och jag vill sitta till långt in på morgontimmarna och lösa världsproblem över en vinare tillsammans med Hester Family i de levande ljusens sken.
Jag kommer att vara sliten när jag kommer hem till Sverige om 2 veckor. Förmodligen kommer jag behöva sova igen en livstid. Men det får det vara värt. Jag lever här och nu. Vem vet vad som händer imorgon?Framtiden är ett blankt blad...
Fridens!
